Urkon - som även gick under namnet Sommakoa - sprang en dag särdeles vilt omkring i Ydre och sparkade i det upp en väldig grop i marken. Gropen vattenfylldes sedanefter och blev en sjö, som vi idag kallar Sommen.

Nyligen hade vi nöjet att paddla kanot runt Torpön, en stor ö i sjön Sommen. Sommen delas mellan Östergötland och Småland, är Sveriges tjugonde största sjö (dvs rätt så stor!) med en mängd mindre öar, vikar och överlag klart, näringsfattigt vatten.

Idén till paddlingen kom från en äldre PDF jag hittade på Ydre kommuns webbsida. Här beskrevs ett "Kajakpaket" där uthyrning av kajak från Petrus Kajak i Hätte, övernattning på Solviken vandrarhem samt lite kost (bland annat på Torpöns Färjeläge) ingick. När jag ringde numret som angavs i PDF:en så visade det sig att ägandet av Solviken övergått till någon annan och att "Kajakpaketet" inte existerat sen åtminstone 5 år tillbaka! Vi gillade dock idén och bestämde oss för att återskapa "Kajakpaketet". Fast med kanadensare.

Dag 1

Vi påbörjade alltså vår färd på Petrus Kajak i Hätte. De har ett bra utbud av kajaker och kanadensare, och skulle man komma med bil så finns det en 72-timmarsparkering alldeles i närheten. Vi hyrde en Linder Inkas i fint skick för att vara en uthyrning - bland de bästa jag sett. Efter några tips av personalen gällande paddlingsvägar packade vi vår kanot med det lilla vi hade med oss.

Vi paddlade iväg 13:50 och siktade mot Solviken 12 kilometer sydost.

På inrådan av Petrus Kajaks personal höll vi oss till västra sjökanten för att undvika alldeles för stark vind - samma dag hade några kanotister fastnat på motsatt sida i motvinden, och delar av personalen hade därför ryckt ut för att hjälpa till. Här Sommen inledningsvis ganska exploaterad, åtminstone ner till Sandvik, som följs av en fin strand där det kan vara lämpligt med en liten paus. Sedan blir klipporna branta och man kommer in i en fin sträcka som går längs med naturreservatet Rubban.

Vi hade mycket vind i ryggen, vilket nog bidrog till att vi kom fram till vår destination redan 16:10. Vid Solviken finns en gräsmatta vid inloppet till Linna Å - den kan även kännas igen på att det finns en liten småbåtshamn precis bredvid. Vi tog in på rummet, vilade en stund och gick sedan en promenad till den lilla byn Torpa (vilket tar ungefär 20 minuter). I Torpa finns en oerhört läcker liten kyrka med fantastiskt fina valv.

Kyrkan var ursprungligen i träd och de äldsta delarna dateras till 1200-talet. På 1400-talet hade befolkningen i Torpa vuxit: kyrkan utökades och gjordes om till sten. Om jag förstod det hela rätt så tillkom valven vid just den utökningen, och vid nästa på 1600-talet så valde man att ingripa så lite som möjligt i kyrkan för att kunna bevara valven. Dagens utformning fick kyrkan 1891 under en restaurering. Läs mer här.

På vägen till kyrkan kan man även passa på att besöka hembygdsgården, där man bland annat kan se ett Sommaskep (med ett P!), den lokala sjöfarkosten. Detta exempel är bygd 1989 av Gunnar Gustavsson. Skeppen användes till både person- och godstransport och framförs med ett till fyra årpar.

Vid vissa tillfällen anordnas även roddtävlingar med Sommaskep!

Dag 2

Urkon kedjades då fast i en grotta av trollkarlen Some, som hade tröttnat på kons eskapader. Begränsad till att äta ett hår ur en nöthud var julafton, kommer hon loss när alla hår är uppätna. Väl ute ur grottan förgör hon oss, Ydre och hela världen.

Dagen därpå väntade ca 20 kilometer paddling: runt Torpöns södra udde, upp längs dess östra kant, sedan västerut på den norra sidan och slutligen en överfart på kanske 2,5 kilometer västerut till Hätte och Petrus Kajak, slutdestinationen. Vårt mål för dagen var att hinna till vårt krypin för dagen, Stebbarps Gård, till omkring 17:00 för att kunna smaka deras berömda glass innan kaféet stängde för dagen (18:00). Vi tog del av Solvikens trevliga frukost och kunde sedan börja packa kanoten. Klockan visade 08:50 när vi började paddla.

Morgonen bjöd verkligen på sjöpaddling när den är som bäst: vindstilla, tystnad, lagom varmt, solstrålarnas tindrande glitterstänk på sjöytan... Det är en färdform som är enkel att förälska sig i när det är på detta viset.

Det skulle komma att visa sig att åtminstone vinden i den norra, Boxholmska delen av sjön hade lite mer att ge den dagen, men hela södra och östra delen av Torpön fick vi verkligen möjlighet att njuta av lugn och helt motståndslös paddling. Här kändes naturen dessutom lite mer orörd, mindre bebyggt. På östra sidan finns några fågelskådningsområden runt vissa öar som kanske är värda en omväg? Vi oroade oss lite för att hinna till Stebbarps och deras glass så vi valde att hålla oss till den planerade färdplanen.

Vissa fina öar paddlar man dock förbi.

Vi gjorde ett litet uppehåll på Stora Klovön. Södra delen av ön såg ut att kunna vara lämplig som "naturhamn". I vårt fall blåste det dock söderifrån vilket skapade en del problem för upptagningen av kanoten. I sådana fall får man leta runt lite mer.

När vi väl tagit oss till norra sidan av Torpön blev paddlingen till och från besvärligare p g a vinden. Det påverkade antalet bilder tagna, men jag kan gå i god för att det var en fin sträcka den med. En väldig klippa var särskilt imponerande, på Svalön, synlig i bakgrunden på följande bild.

Så småningom tog vi oss till Torpöns Färjeläge. Det finns en båtramp på andra sidan färjebanan som funkar bra för att ta upp kanoter så länge man inte ställer sig i vägen för någon (det är trots allt en båtramp). Här är det viktigt att visa färjan hänsyn. Den blinkar i orange färg med en lykta när den är i rörelse eller i färd att påbörja en överfart - vänta tills lampan är släckt innan du paddlar över!

Väl i land tog vi oss en stadig lunch vid färjeläget, där det finns en restaurang med pizza, burgare och lite annnat. Våra blickar vandrade lite då och då ut mot sjön igen, som vi snart skulle ut på igen för sista överfarten till Hätte.

Hårstrån på en nöthud räcker länge. Men för Sommakoa återstår ännu en möjlig räddning, för det är sagt att hon släpps lös om en krönt kung besöker Ydre. Då kommer hon träda ur grottan för att förfölja honom. Sanningshalten i berättelsen om Sommens skapelse borde kunna etableras genom att Carl XVI Gustaf besöker Ydre (på egen risk...).

Nu blåste det gansa duktigt och dessutom i en för vår kommande överfart ofördelaktig riktning (motvind). Vi fick tipset på Petrus Kajak att paddla ut till Storön och där bedöma om vi skulle klara av överfarten. Om det kändes för tufft så skulle vi ringa till dem, och de skulle åka ut och hämta oss. Bakom Storön är man i lä, vilket förenklar för dem ifall de behöver hämta upp några förtvivlade kanotister. Vi kände oss tryggare med den möjligheten i bakfickan.

Docl tyckte vi att överfarten var görbar, om än säkert tuff för armarna. Jag är en ganska van kanotist och bedömde att sjögången kunde bli skumpig, men inte farlig. I värsta fall skulle vi inte orka paddla över hela vägen, vilket skulle tvinga oss att vända om och paddla i land på motsatt sida. Överfarten tog ungefär 30 minuter. Runt 15:30 hade vi lämnat in kanoten och kunde ta oss an vägen till Stebbarps med ro...

Efterpaddling

Vi lämnar kanoten, men har lite till framför oss i Ydre på fast mark kvar att avhandla. Som sagt hann vi till Stebbarps Gård med marginal och kunde smaka den berömda glassen. Den var faktiskt så god att jag glömde ta några bilder. Lena, som tillverkar glassen, var trevlig och tillmötesgående när vi ställde nyfikna frågor om hennes process. Vi är lite glassnördar själva så det var oerhört kul att prata med en expert. Hon har dessutom varit med i glass-SM vid flera tillfällen och tagit hem åtskilliga priser! Utöver glass så tillverkar de även sylt - vi fastnade särskilt för en gjord på jordgubb, mango och havtorn. Boendet bjöd på en minst sagt charmig utsikt.

Frukosten var riktigt fin, med gårdens egna tomater, gurka, sylt, lokalt bakat bröd, en uppiggande chilliost kompletterat med den vanliga filen/kaffe/ägg. Efter frukosten hälsade vi vår fantastiska värd farväl och åkte vidare. På väg hem gjorde vi några stopp.

Först ut: Sveriges största alm finns i Börshult på Torpön.

Hela 799 cm i omkrets. Bilden gör den inte rättvisa. Tyvärr ser den inte så värst levande ut och tankarna går ju osökt till den stora almdöden som pågått så länge.

Och när vi är på temat stora träd så finns Sveriges grövsta enkelstammiga gran också i närheten, närmare sagt i Asby. Den står i Hedners Park som även bjuder på ett par korta men mysiga promenadsstråk. Granen är verkligen grov, och jag hade väldigt svårt att fota den. Återigen gör inte bilder den rättvisa.

Jag tycker att grenarna återger bäst grovheten.

I Asby finns ännu en av Östergötlands många gamla kyrkor. De äldsta delarna är även i denna från 1200-talet. Särskilt spännande är väggmålningarna, som verkligen för tankarna till sedan länge svunna tider.

Ännu ett fint litet stopp i området är Råås kvarn. Den är omskriven sen 1741, men vattenkraften i området har nyttjats betydligt längre än så. Här fanns havrekvarn, skalmaskin, korngrynskross, rågkvarn, vetekvarn, siktverk och träsvarv.

Tills sist stannade vi lite hastigt vid Bulsjöån i Österbymo. Här finns en kanotled som vi är nyfikna på och vi tänkte att när vi ändå är i området kan vi väl reka lite. Just för tillfället verkade vattennivån vara ganska låg, men omgivningarna lockar.

Nästa gång vi är här kanske det är med en kanot?